Presenteras av Judith & Judith från Com Hem. Är man över 45 och har ett begränsat nätverk till en yngre mer internetnet-van genereation framstår nog reklamen som helt obegriplig men för oss som har varit med ett tag i Internetsvängen är den helt underbar. Grattis King. I filmklippet nedan visas även det ursprungliga orginalet till höger.
Varför lever reklamen på nätet så sällan upp till våra förväntningar? Anledningen är att vi inte använder oss av ett traditionellt medium för budskapsöverföringen utan av en mjukvara. I detta fall en webbläsare och likt all annan mjukvara använder vi den för att uppnå någonting. Det kan vara att boka en resa, skicka ett mejl eller att hålla kontakten med våra vänner men allt som presenteras framför oss måste underlätta denna process – inte försämra den.
Effektiv reklam på nätet är m.a.o. inte reklam det är digitala tjänster och liksom alla andra tjänsten måste den ge mig som användare värdefull nytta för att bli efterfrågad. En viktig beståndsdel bakom Googels framgång är att den information tjänsten levererar har nytta för mig som användare just då jag sitter framför min webbläsare. Textlänkarna till företag har även de nytta för mig då de underlättar min sökprocess i det givna ögonblicket.
Utifrån samma resonemang är den nuvarande hypen kring Iphoneapplikationer inte helt dum då den tvingar annonsörer att fundera över vilken tjänst de tänker erbjuda sina kunder. Vi bör i sammanhanget dock inte glömma att samma kriterie och resonemang även gäller den egna hemsidan och sidorna på facebook, och kanalen i Twitter och annonsen på Aftonbladet och alla andra ställen där företaget tänker sig att vara närvarande online.
En fråga som ofta dyker upp är hur sociala tjänster som Facebook, Twitter, YouTube etc skall ta betalt. Eftersom många av dessa tjänster utges för att vara notoriskt dåliga reklambärare återstår då endast betaltjänster för användarna?
Nej och föga kreativt har de likt sina tryckta analoga föregångare förmågan att kunna ta betalt av företag. Kanske inte i annonser men betalningsviljan är hög, ja t.o.m mycket stark hos företag för att kunna administrera, kontrollera och hantera den officiella: sidan, kanalen, gruppen odyl på dessa sociala plattformar. Youtube har redan experimenterat med denna modell och den är högst troligt att fler följer i deras fotspår.
Mycket talar för att denna betalningsvilja lägger grunden för vad som kommer att utgöra och motsvara de interaktiva mediernas annonser/helsidor på nätet. Gruppen, kanalen och sidan är i högsta grad interaktiv, och eftersom mottagaren kan vara säker på att det är en officiell sida de interagerar med kan företagens kundservice effektivt koncentreras men samtidigt utökas till att omfatta även webben vid sidan av den nuvarande kundserviceen via telefon och e-post.
I dagens SVD ställer sig tidningsbranschen frågan om det är möjligt att ta betalt för nyheter på Internet. Nästan samtliga utom Joakim Jardenberg på Mindpark hävdar att så är fallet. Visserligen finns det en betalningsvilja, men den handlar mer om upload än download och överensstämmer dåligt med det som tidningarna idag kan erbjuda på nätet.
1. Interaktiva produkter. Mjukvarubranschen med bl.a. Microsoft, Adobe och Apple i spetsen har sedan länge upptäckt att många är villiga att betala för verktyg som förenklar vår vardag eller som gör det enklare för oss att uttrycka oss själva för andra i bild, tal, skift och/eller film. Lunarstorm Pro och Apple Appstore tllhör bl.a. denna kategori.
2. Interaktiva nätverk. Interaktiva redskap gör det möjligt att skapa och underhålla relationer och är dessa tillräckligt betydelsefulla finns här en betalningsvilja. Exempel är virtuella marknader som Match.com och Blocket.se men hit hör även Xbox live. Det är tex svårt att avstå från att betala när alla ens lagkamrater redan uppgraderat till senare versioner av spelet.
Likt förr är vi beredda att betala för det som är unikt, men i en värld av nästan obegränsade mängder information handlar inte betalningsviljan om tillgång till mer generell information, utan det handlar om något som är långt mer unikt: – Informationen om oss själva och våra relationer till andra människor. Kort sagt: Betalningsviljan finns för det man har en dator och inte en dagstidning till.
Ju snabbare tidningsbranschen inser att det inte bara handlar om att förvalta en digital kopia av sin tryckta dito utan om att utveckla nya tjänster anpassade för en interaktiv miljö destå större är sannolikheten att de affärsmodeller som utvecklas verligen har relevans och blir lönsamma.
Det är svårt att bryta gamla tankesätt. Ända sedan de kommersiella massmediernas tillkomst har innehållets kvalitet avgjort mediets framgångsgrad. Tyvärr lever detta tankesätt fortfarande kvar hos många. När flertalet pratar om nya medier gäller ofta frågan vilket innehåll som krävs för att locka till sig en större publik.
Tyvärr leder detta tankesätt att många förbiser den viktigaste frågan. Nämligen – ”Varför skall vi över huvudtaget ha en närvaro i de sociala medierna?” Behovet måste komma före innehållet och eftersom innehållet dessutom består av de diskussioner som företaget har med sin omgivning är frågan snarast – ”Vill vi ha en dialog med våra kunder?” Eller mest av allt – ”Vill våra kunder ha en dialog med oss?” Vad vill de diskutera och hur kan vi svara upp mot deras krav och önskemål?
De sociala medierna ger företagen förmågan att lyssna på sina kunder och tillsammans med dem utvecklas och bli mer relevanta. Enbart i den utträckning som innehållet bidrar till denna utveckling har det relevans, annars inte. Intehållet är inte längre kungen – Kungen är diskussionen.
Dilemmat med de sociala verktygen är ju mer populär du blir desto mer tvingas du till monolog med dina användare för att aktiviteten skall vara ekonomisk försvarbar. Ett företag med 2000 000 följare kan inte föra några djupare konversationer med samtliga av dessa personer om inte den egna personalstyrkan dramatiskt ökar.
Konsekvensen av detta blir att företagets engagemang i den enskilda dialogen successivt försämras med ökad popularitet och att den potentiella nyttan av sociala medier därmed minskar i motsvarande takt. Ett företag som med traditionella mått ”lyckas” i sociala medier kommer i slutändan att använda mediet enbart för broadcasting och inte för dialog med sina användare med följden att mediet automatiskt reduceras till en ren prenumerationstjänst precis som dess föregångare – nyhetsbrevet.
Utifrån detta resonemang kommer den sociala mediestrategin för många företag att bli extremt enkel. Verktyget kommer att tilldelas samma broadcastingroll som de traditionella massmedierna och konsulternas uppgift reduceras till att ragga nya prenumeranter till annonsörernas olika prenumerationstjänster. Så säg hej till din nya kommunikationsstrategi, lustigt nog så ser den precis ut som din gamla.
Ditt nya verktyg - aningen likt det gamla
I förra veckan behandlade JMW affärsnyttan med sociala medier. Enligt dem kan de bl.a. användas för att lyfta fram varumärket i konsumentens minnesstruktur genom att kontinuerligt påminna om varumärkets existens. Det är svårt att förneka denna betydelse för varumärken, och det har alltid varit en av de viktigaste uppgifterna för masskomunikationen, men frågan är om det föreslagna redskapet för detta ändamål är det mest lämpliga? Är detta verkligen ett av de sociala mediernas största styrka och tillika lämpliga användningsområde? Är det inte snarare så att massmedierna, dvs våra traditionella medier, är mest lämpade för denna uppgift?
Vi vill så gärna att webben med dess interaktiva och sociala egenskaper skall vara så bra på allt men den stora risken är att mediet förlorar sin tydlighet i mediemixen och aldrig får den plats det förtjänar. De sociala medierna är inte morgonpress, lika lite som de är TV eller utomhus eller något annat medieslag. De tillåter dialog och är därmed unika. Först när de behandlas därefter kan de förtjäna sin självklara plats företagens marknadskommunikation.
Det positiva som de sociala medierna medför att det blir smärtsamt uppenbart hur vitkigt helheten är för varumärket. Varumärken byggs inte enbart av masskommunikation utan minst lika mycket av relationsmarknadsföring i själva kundmötet. Tyvärr jobbar inte de som normalt har kontakt med kunderna med sociala medier varpå upplevelsen blir lika konstig som den Hyttfors upplevt i mötet med Telia-http://bit.ly/2IPsW. Sociala medier är inga massmedier de är redskap för relationsmarknadsföring och ju snabbare vi lär oss detta ju bättre och enklare blir det att arbeta med dessa verktyg.
Hypen är över oss. Sociala medier står på dagsordningen och aldrig har mörkret varit större än nu. De sociala medierna är som vi vet plattformar för diskussion och därmed är det svårt att tillämpa en propagandamodell i dessa medier. Kommunikationen är inte organiserad och kan däför inte kontrolleras utifrån ett traditionellt synsätt.
Att därför agrumentera att dessa medier skall ersätta traditionell annonsering är samma sak som att säga att vi gärna spelar med våra kunders pengar. Från att ha agerat bank blir vi ett kasino. Kontroll av budskap och överföring är det som vår bransch bygger på så att agrumentera för att detta inte längre behövs är samma sak som att säga att vi inte längre behövs men då kan företagens reklamfilmer lika gärna se ut som den nedan.
Thomas Augustsson skrev i morgonens SVD följande ”Tänk er att Telia Sonera lyckas skapa en egen social nätverkstjänst som bland bolagets kunder blivit lika populär som Facebook. Den skulle gett Telia Sonera intäkter som motsvarar mindre än en halv procent av de samlade mobilintäkterna. Och då förutsätter exemplet ändå en helt orealistisk framgång för Telia Sonera” sid 9, Näringsliv. Detta ger lite perspektiv hur små intäktsmöjligheterna på nätet är vid sidan av sök, prisagenter och eftertextannonser.
Tidigare idag länkade vi till ett inlägg om tidningarnas svårigheter att få lönsamheten att gå ihop online http://bit.ly/3HS6u. Kanske är det helt enkelt så att det inte finns något skatt som väntar på att bli funnen online utan det enda vettiga för ett mediaföretag är att bliva vid sin läst. Hur tråkig och bakåtsträvande den än må se ut.
Alternativet är givetvis att som tidning bli bäst på alla de tjänster som tidigare rymdes i den fysiska tidningen men som splittrats i olika tjänster på nätet. Utmaningen för tidningen/mediahuset är då att äga samtliga av följande onlinestjänster: Google, Monster, Blocket, och Pricerunner etc Men vilket mediehus har i dag råd med en sådan affär? Tåget gick för många år sedan och Schibsted var den enda koncern som någorlunda hade förmågan och riskvilligheten att agera i tid. Om detta spel kommer att betala sig återstår att se men den riskvilligheten kan ha varit det som räddade företaget i kampen om framtiden – precis som det alltid har varit.
 | Vad hände med vänlig… på Historien om Internet som TV… |
 | Fredrik Hallberg på Revolutionen som kom av s… |
| Sociala medier … på Revolutionen som kom av s… |
 | Rickard på Revolutionen som kom av s… |
Blogginlägg om sociala medier
